|
Brinner man tillräckligt mycket för ett intresse
kan man lägga ner mycket tid, pengar och engagemang. Kristian
Ahlgren började brinna för musiken redan som åttaåring när han
började lyssna på Depeche Mode och Kraftwerk. Två stora band som
dominerat synthgenren.
Kristian själv har sedan många år själv skapat
musik och drömmen är att en dag kunna livnära sig på musiken. Fast
vägen dit är inte lätt.
- De som lyckas har en
enorm tur, säger han.
Fast att lyckas fullt ut
är ändå inte ändamålet. Att skapa musik är så mycket mer.
- Det är fruktansvärt skoj. Man får en kick av
det.
Många timmar blir det. En enda låt kan ta
femtio timmar att göra.
Synthmusiken var det
som fastnade först hos Kristian men i mitten av 1990-talet när han
var på Hultsfredsfestivalen kom han i kontakt med psytrance, den
påminner om synthgenren, men ändå inte.
Psytrance är enbart instrumental och bygger på
en massiv och mörk basgång med många ljudslingor.
- Det är en massiv ljudbild, förklarar
Kristian.
Låtarna är melodiösa, tempot högt
och tung basgång.
- Jag fascinerades av hur
låtarna var uppbyggda.
Drag under
galoscherna
Psytrancen är vanlig på ravefester då den passar
ypperligt att dansa till.
- Det är värdelöst
att vara ute när de spelar rmb, hiphop eller liknande. Det går inte
att dansa till. Psytrance däremot är perfekt, då är det drag under
galoscherna och det gillar jag.
När vi pratar
om ravefester, så ger Kristian Ahlgren den svenska byråkratin och
inställningen till festerna en rejäl dänga.
-
Ravefesterna är rejält motarbetade av den svenska polisen, och det
är synd.
Problemet härstammar ur att det finns
en allmän attityd om att det bara cirkulerar en massa droger på de
här festerna.
Kristian anser att polisen
motarbetar festerna och detta tillsammans med den svenska byråkratin
gör det svårt för ungdomarna att arrangera fester. Utomlands är
attityden helt annan.
- Där ser de mycket mer
positivt på de här festerna. Här handlar det mycket om okunskap.
Media har också valt att skriva ner de här festerna. Istället för
att sätta sig in i ur musiken fungerar.
Det är
lite detta som är problematiken inom den här musikgenren. Media har
inte uppmärksammat den i särskilt stor utsträckning menar Kristian,
vilket gör att det är svårt att få ut sin musik.
- Det är fruktansvärt tråkigt att inte radio
och TV ger mer uppmärksamhet till elektronisk musik och psytrance.
Själv gjorde han en platta för ett par år
sedan "Evolution spring", som sålt i ungefär tusen exemplar. Detta
är inget som gör Kristian rik. Någon krona per sålt exemplar har han
fått. Resten tar skivbolaget.
- Pengarna gör
man på spelningarna.
Han berättar att i Israel
är psytrancen mycket större än i Sverige och här anordnas det ofta
ravefester. De stora banden har flera spelningar i månaden där de
får 60 000 kronor per spelning.
- Det hade
inte varit fel, ler Kristian. Han är inne på ett nytt projekt
Halosian, som han hoppas ska mynna ut i en ny skiva.
Han hoppas att den kan nå ut till publiken,
men därifrån är steget långt till att han kan livnära sig på
musiken.
Brinner för musiken
I sovrummet står
synthen i hörnet och bredvid står datorn. Två verktyg i hans
utrustning.
Här lägger han ner många timmar.
- Det är perfekt att ha studion i sovrummet.
Här kan jag sätta mig när inspirationen faller på, även om det är
sent på kvällen.
Det är ungefär som när han
drog ihop sin hemsida. På morgonen vaknade han och kände inspiration
och innan natten åter igen var kommen var sidan färdig och ute på
nätet.
- Det är rätt typiskt för
trancemusiker. Att vara ambitiösa och kreativa. De är också ofta
estetiska.
Det skvallrar också Kristians
hemsida om. Enkel, stilren, med influenser från musikgenren som han
fastnat för.
Även i lägenheten finns det
tecken som skvallrar om hans musikintresse. På väggen hänger så
kallade backdrops, färgglada konstmotiv som enligt Kristian är
vanligt förekommande inom den här musikgenren.
Det som är typiskt för dem som lyssnar på den
här typen av musik är att de gärna åker långt för att träffas och
dansa på fester. Kristian är engagerad i Nybro synthförening och
minns en gång när man bjöd till i Nybro.
- Det
kom folk från Stockholm, Göteborg och Gotland till och med. För fem
timmar. Det är stor gemenskap där alla känner alla och där alla
brinner för samma intresse.
|
